Just när vi började tro att vi kan andas ut så händer en sån där grej som alltid händer när man inte tror att den ska hända.
Vi har lagt fram en låda med det klinker vi vill ha i badrummet på ovanvåningen. Vi har pratat med både plattsättare o byggentreprenören om vilket mönster vi vill ha. Plattsättaren har sedan fogligt börjat använda de plattor vi kommit överens om. Men, och det här är ju till viss del vårt fel, utanför badrummet fanns det 6 m2 klinker av en sort vi inte ville använda. Däremot fanns inte den rätta sorten där. Den låg ju nere vid alla andra plattor han jobbat med...
På något vis så får plattsättare då för sig att det enda raka är att knacka bort de plattor han lagt, och lägga tillbaka dem i en låda och låtsas som ingenting. Sen har han fortsatt att lägga om hela golvet med fel plattor. Och det är ju synd, särskilt som vår plattsättare är en i övrigt trevlig kille.
Ärligt talat är inte skillnaden så stor att vi får panikångest, konverterar till gräsätande småfånar och försvinner kacklande in i Nackareservatet. (Vi har funderat på det, men bestämt oss för att det finns värre saker som kan hända i livet (tvingas se på utanpåliggande spröjs till exempel)). Lite besviken blev vi dock, eftersom vi lagt ner ett par helger på att hitta just de stenar som kändes rätt för huset, och de rätta stenarna var lite mer halksäkra.
Men det är ändå fascinerande vad svårt det är att få folk att göra det man vill. Dagens husbyggartips: det räcker inte med muntliga instruktioner. Det räcker heller inte med mejl. Man måste göra både och. Och ibland räcker inte ens det. Ska man vara "säker" så måste man skriva på förpackningarna till vilket rum de ska, och sen sätta upp en liten instruktion/ritning i varje rum.
På det stora hela så har ju vårt bygge gått väldigt bra, och det ser ut som att vi blir klara på utlovad tid. Men ibland undrar man vilken njure vissa människor tänker med.
Vi har lagt fram en låda med det klinker vi vill ha i badrummet på ovanvåningen. Vi har pratat med både plattsättare o byggentreprenören om vilket mönster vi vill ha. Plattsättaren har sedan fogligt börjat använda de plattor vi kommit överens om. Men, och det här är ju till viss del vårt fel, utanför badrummet fanns det 6 m2 klinker av en sort vi inte ville använda. Däremot fanns inte den rätta sorten där. Den låg ju nere vid alla andra plattor han jobbat med...
Klinkret vi ville ha låg vid allt annat klinker i huset, men tydligen gick det att missa... |
Ärligt talat är inte skillnaden så stor att vi får panikångest, konverterar till gräsätande småfånar och försvinner kacklande in i Nackareservatet. (Vi har funderat på det, men bestämt oss för att det finns värre saker som kan hända i livet (tvingas se på utanpåliggande spröjs till exempel)). Lite besviken blev vi dock, eftersom vi lagt ner ett par helger på att hitta just de stenar som kändes rätt för huset, och de rätta stenarna var lite mer halksäkra.
Men det är ändå fascinerande vad svårt det är att få folk att göra det man vill. Dagens husbyggartips: det räcker inte med muntliga instruktioner. Det räcker heller inte med mejl. Man måste göra både och. Och ibland räcker inte ens det. Ska man vara "säker" så måste man skriva på förpackningarna till vilket rum de ska, och sen sätta upp en liten instruktion/ritning i varje rum.
På det stora hela så har ju vårt bygge gått väldigt bra, och det ser ut som att vi blir klara på utlovad tid. Men ibland undrar man vilken njure vissa människor tänker med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för ditt inlägg.