onsdag 27 februari 2013

Influensavecka

Få se nu. Dragit över budget - check. Haft inbrott - check. Flyttat till svärmor - check.

Varit sängliggande i feber - check.

Två barn o tre vuxna har nu varit influensiga tillsammans i ett par dagar. Jättemysigt och praktiskt med fem sjuka i en trea. En del av oss börjar kvickna till, andra har fortfarande ett par dagars sängliggande kvar. Det var ju nu vi skulle ordna värmepumpar, slutbesiktningsgubbar och det där. Och jobba på jobbet också.

Jag försöker se det som vår bygghistorias antiklimax, det är nu slutet börjar. För det måste det väl vara??




Handlar dörrar på Bygg-Ole

Häromdagen var vi på Bygg-Ole för att handla dörrar. Lille N var med, och mutades med bullar o varm choklad. Det räckte dock inte hela vägen fram, så han satt en stund och hade tråkigt i säljkontoret.

Efter en stund låste sig dörrförhandlingen. De verkade inte kunna fixa hem dörrarna tillräckligt snabbt. Då nämnde någon att vi kunde åka till Bauhaus istället, vilket fick två effekter. Säljaren hittade för det första tre dörrar plötsligt. Och lille N stönade och sa högt o mycket tydligt att "Bauhaus är tråkigt".

Det fick i sin tur alla säljarna i rummet att skratta, och "Henrik" tyckte det var så bra sagt att N fick både en mössa och en ficklampa för sin retoriska begåvning.

Det är andra gången vi blivit väl omhändertagna av byggollarna. Prima byggbutik!

Dörrarna blev tre olika bredder av Swedoors "Tradition 04N".

lördag 23 februari 2013

Finlir o trappa

Trappan är färdigmonterad, nu måste vi bara bygga in ena sidan. Vi har dock inte orkat rita upp hur vi vill ha vår bokhyllevägg.



Våra väggnischer är snart klara också.


Efter inbrottet har vi även förstärkt bygget med brandsläckare.

Flyttar till svärmor och pausar bygget

När vi hittade vårt andrahandsboende kändes det helt orimligt att vi inte skulle bli färdiga med byggnationen på ett år. Bygglovet var ju inskickat och upphandling av hustillverkare i full gång. Ack så vi bedrog oss.

Därför får vi bo hos svärmor en månad.

I samband med flytten så fick vi be Bogdan stänga ner byggnationen en stund. Vi drog helt enkelt i nödbromsen. Efter ett par stormiga diskussioner på bygget insåg vi att vi behöver tid att smälta lite vad som händer. Vi hade upptäckte några tankevurpor på ritningsnivå - varför ligger dörren mitt i rummet, varför öppnar vi den inte åt andra hållet, osv. Det är svårt att se allting på ritningen, och framförallt övervåningen hade vi kanske inte alltid tänkt igenom allting tillräckligt.

Sen var det ju fortfarande en massa ytskikt som skulle bestämmas. Det blev för mycket för oss. Vi ringde till Bogdan och förklarade att just nu håller våra hjärnor på att koka över. Som tur var kunde IQ Home flytta över sina snickare till ett annat bygge, och vi kunde se till att flytta först och tänka sen.

Sen kom den galopperande influensan och hälsade på, och då var det väldigt skönt att kunna ligga i sängen och veta att bygget också vilade ett par dagar.

Vi hade dock ett hostigt möte med Wojtek (som också varit sängliggande visar det sig) och nästa vecka drar de igång igen.


Ett surt inlägg om systemfelet villabyggarförsäkring

Nu har försäkringsbolaget (Dalarnas) hört av sig. Fantastiskt skönt för oss - de ersätter i princip allt som försvunnit. Dessutom var de lätta att ha att göra med, det mesta löste sig med ett par telefonsamtal. Fort gick det dessutom. Från det att de fått alla papper så tog det inte mer än fyra dagars handläggning.

Egentligen vill vi ge ett stort tack och en eloge till alla som varit inblandade. Polisen, som både skickade tekniker och såg till att inbrottet hamnade i lokaltidningen. Madelen o Mattias på Fiskarheden som hjälpt till att hitta saknade leveransdokument och förstås Catharina på Dalarnas som var lätt att få tag på och rapp i vändningarna. Vi är alltså nöjda med insatserna från alla personer som på olika vis hjälpt oss.

Men. Hur kommer det sig då att ingen bryr sig om att märka vitvarorna, rekommendera byggherrar att installera larm, osv. Polisen beklagar sig att ingen i branschen vill ta ansvar. Och det har varit så här i decennier. Om nu polisen hittar en spis, en frys o ett kylskåp kan de inte ens bevisa att de kommer från oss eftersom vi inte fått några serienummer. Vem tjänar på detta då? Hustillverkaren får uppenbarligen sälja samma material två gånger, med samma påslag bägge gångerna. Byggbranschen å sin sida får tillgång till oskattade maskiner (även om den enskilde snickaren kan drabbas rätt hårt).

Försäkringsbolaget spelar med i detta spel genom att inte ge oss en kontantersättning så att vi kan köpa materialet på nätet istället. Det snabbaste sättet för oss att få nya varor är ju att dra ett mejl till vår säljare, men både vi och försäkringsbolaget vet att FHV lägger på 10-15% på vitvarorna jämfört med tretti.se eller vitvaruhuset.se. De uppmuntrar oss alltså att använda husleverantören för att ersätta det stulna. Men det kanske kan förklaras av att försäkringen förmedlas av FHV.

de enda förlorarna är köpta av de största vinnarna (bortsett byggherrar o inbrottstjuvarna själva då). Systemfelet är alltså att ingen verkar tjäna på få ner vitvaruinbrotten.

När man sitter hemma i lugn och ro och läser om problem på byggen i andras bloggar är det lätt att missa hur tungt det känns för de drabbade. Det har gått bra för oss, vi hade försäkring och har fått bra support från "samhället". Men det har varit väldigt jobbigt rent mentalt. Vi har ändå lyxen att ha halva släkten inom räckhåll, och de har fått avlasta oss en hel del den senaste tiden.

Så liksom de flesta byggherrar så orkar vi inte rota o gräva i detta mer, utan nöjer oss med ett litet surt inlägg på vår egen blogg. Och sen måste vi rekommendera alla husbyggare (dagens husbyggartips!) att ha bra försäkringar. (Vår hyrbilsförsäkring var tex guld värd förra veckan när bilen skulle in på reparation samtidigt som vi skulle flytta och köpa dörrar).

måndag 11 februari 2013

Larm för nybyggnation

Ett slags epilog till inbrottet
Vi har varit i kontakt med en massa grannar, men ingen har någonting konkret att gå på. En hade sett en stor bil åka fram och tillbaka, och blivit lite upprörd över att de körde så vårdslöst, men tyvärr tänkte han  inte mer på det. Och en annan lovade att hon skulle backa ut bilen och ställa den tvärs över vägen om hon såg några skummisar i vårt kvarter (vi bor sist på en återvändsgränd, och hon före oss). Helgulligt. Många har hört av sig bara för att uttrycka sitt stöd och tipsa om bra larminstallatörer. Tack till er alla!

Sen har vi förstås installerat både inbrottslarm och brandlarm. Framförallt brandlarmet borde vi ordnat för länge sen känns det som (trä brinner ju även utan vitvaror). (Vi har i ärlighetens namn till och med köpt dubbla lås. Anledningen är att i måndags var vi så stressade att vi råkade tappa bort nycklarna till det alldeles nya låset. Inklusive nyckelkoden. Bara ett par timmar efter inhandlandet... ;( När vi så efter ett par dagar köpt en ny låskolv kom nycklarna förstås fram igen...).

Vår nye bäste kompis. Den mobile brand- o brottsvarnaren.

En liten varning
Vi funderade en stund på att skaffa en stor elak hund också, men en sån kräver ju en del skötsel.

Men via en kontakt på slutenvården fick vi tag på något minst lika effektivt. En pensionerad kustjägare med grava vanföreställningar. Han tror att vitvaror är hemliga rymdfarkoster, att han är deras Helige Försvarare och att vårt hus är en intergalaktisk flygterminal. Frank, som han heter tillbringar sina dagar med att äta rostig spik och göra armhävningar på knogarna. Och att meja ner främlingar som försöker skada de heliga farkosterna förstås.

Och så  har han försåtminerat hela kåken också, så det gäller att ha lite tur när man går runt där numer. Därför avråder vi alla kraftigt från att besöka oss, särskilt när vi inte är där, och än mer att försöka flytta någonting därifrån.

söndag 10 februari 2013

INBROTT I BYGGET

Nej nej nej NEJ!

När byggarna kom till huset i måndags var dörren uppbruten och huset tömt. TÖMT. Någon hade brutit sig in i bygget, och stulit alla våra vitvaror, VVS-artiklar, badrumsinredning och förstås alla verktyg. Till och med manschetten till vår IFÖ-toalettstol har de fått med sig. Och vår nya färg!

Luften går ur en. Förra helgen trodde vi att allt var klart nu, och att det gått bra. Vår "oförutsedda händelser"-post hade vi knappt rört. Vi skålade och var glada. Sen hände det här. Nu vill man bara lägga sig ner med en filt och önska att någon trollar tillbaka grejerna. Men det går ju inte, så vi får ta en dag i sänder och göra det vi måste. Först har vi letat efter alla kvitton och gjort listor till försäkringsbolagen. Sen har vi upphandlat larm (och begärt semester). Det som är jobbigast nu är att köpa hem allting igen. Vi har jagat extrapriser sen före jul, och ägnat många helger på byggvaruhusen.

Polisen skickade först en patrull, och senare kom även två tekniker. De tog lite bilder och berättade att det här varit ett problem i flera decennier. Någon dag efter det att vitvarorna kommit så försvinner de igen.  Polisinspektören medgav att de klarar upp kanske en procent av den här typen av brott. De har ingen aning om vilka som gör det (är det via kontakter på åkerier eller byggfirmorna, har de spejare som åker runt och letar lämpliga offer eller är det tex via bloggarna de hittar rätt?). Polisen kunde mest tipsa oss om att skaffa larm med siren, och sen ondgöra sig över att branschen inte tar itu med det här problemet genom bättre larm o märkning på grejerna.

Vi blir mest besvikna på att vare sig Fiskarhedenvillan, byggfirman eller någon annan nämnt något om larm. Hur svårt kan det vara att märka alla vitvaror med fastighetsbeteckningen? Eller åtminstone skriva in någonstans ett "tips från stöldskyddsföreningen". Gamle farfar S hade på ren rutin ristat in sitt namn i grejerna när de kom, men så duktiga är inte vi. Vi hade förstås tänkt fixa en bättre dörr också, men hade helt enkelt inte orkat bry oss tillräckligt. Vi hade faktiskt köpt ett nytt lås och en ny dörr. Men det nya ASSA-låset låg i en kartong och försvann därför också.

Men det finns ljusglimtar i mörkret. Som alltid kunde det ha varit värre.
* Vi har ju faktiskt allting försäkrat.
* Värmepumpen hade inte kommit.
* Köksskåpen, som har längst leveranstid av allt i huset, lämnade de kvar.

Polisen sa också att det var tur att vi INTE installerat låset och dörren, för då hade de antingen pajat vår nya dörr, eller förstört altandörren istället (vilket varit än dyrare). Slutligen känns det inte som att någon brutit sig in hos "oss" eftersom det fortfarande mest är en byggarbetsplats.

Husbyggartips: se till att ha en bra försäkring, och se till att larma huset när ingen bor där. Gå igenom med byggfirman vad man ska göra i händelse av brand/inbrott, mm.

tisdag 5 februari 2013

Lady sensitive tar hem spelet

 
Nu börjar det bli tungt. Huset hinner inte bli färdigt innan vårt andrahandskontrakt löper ut. Vi har dragit ut på tiden, kanske framförallt förra våren då bygglov o husupphandling tog längre än vi räknat med. Så igår packade vi flyttlådor hela förmiddagen, sen lämnade vi barnen hos mormor och for med färgkartor till huset.
 
Målarna behövde färg till idag. Först träffade vi en trevlig familj från Bromma som ville kika på våra fina Älvdalsfönster. Det fick de förstås göra, och vi kunde förstås inte låta bli att prata om huset och hade nog gärna pratat vidare hela eftermiddagen. Men vi var ju tvungna att kolla färgproverna i solljus, så vi fick släppa Melker med familj till slut.

Sen konstaterade vi att våra salningar är målade i "Stockholmsvitt", så då kör vi på det till alla väggar, och matt vitt till taken. Svensk standard anno 2013. Vi skulle gärna ha några tapeter, men hinner inte springa runt och kolla upp det nu.

Tyvärr räcker det ju inte med att bara bestämma kulör. Färgfanskapet måste ju inhandlas också. Byggvaruhus igen alltså. Först Fredells, men söndagspersonalen där hade tyvärr inte riktigt det som krävdes för att få oss att slå till, så vi åkte vidare till Bygg-Ole.

Färg är en djungel, där nya arter utrotas och dyker upp igen hela tiden.
Väl där började Debatten. Säljar-Lisa vallade oss tålmodigt igenom färgdjungeln och fick förklara skillnader mellan plast, annan plast och akrylat. Sen var det beslutsdags. 

Skulle vi köpa den dyra Lady sensitive, som slutar släppa ut organiska ämnen efter ett par dygn, eller en standardfärg som är färdigreagerad först efter en månad? Olika prislappar. Paret, dvs vi, var inte ense alls. "Hur-mycket-är-våra-barns-hälsa-värd?" ställdes mot "Vill-du-ha-finklinker-i-badrummet-eller?" argumentet och "Hur vet du att Sensitive är bättre alls, och hur stor är skillnaden efter fyra veckor??". Prisskillnaden var till synes mer än en femtilapp per liter. Sen var det leveranstid på den fina färgen. Känslorna gick så höga de kan gå i ett byggvaruhus. Förhandlingarna ajournerades då den ena parten surt gick iväg för att kolla mosaik istället.

Då klyvde vår färgsäljare vår gordiska knut genom att hitta en hel pall färg i lagret, och dessutom ge oss en hyfsad rabatt på den. Leveranstiden blev noll och prisskillnaden helt försvarbar.

Dagens hjälte blev Lisa på Bygg-Ole som kunde trolla fram en hel pall med allergigodkänd färg.

Epilog
När P gick till kassan dröjde A kvar vid färgdisken. (Den här gången var det inte ett trick för att slippa betala!) Det visade sig att Lisa och A vuxit upp i samma område, och Lisa kunde förtälja att det kommit fram att deras barndomssjö minsann var full av arsenik och kadmium, och att bostadshusen var byggda i blåbetong. Allt var nog inte bättre förr...



lördag 2 februari 2013

Bogdan på Bygget

Det är så skönt när bygget går framåt. När det varit en 3-4 gubbar och slipat på ens hus under dagen är det en härlig känsla att få åka förbi där efter jobbet och slå på bygglamporna.

Den här veckan har chefen själv - Byggare Bogdan - lett arbetet med vår kåk.

Golvet är färdigt på övervåningen. Det blev väldigt lite spill av våra fin-furu-plankor, så de räckte till hela storgarderoben. Eller vad det nu heter på svenska. Walk-in closet. Bilder kommer nog när den är klar med alla specialare.
Golvet klart i barnens sovhörna. Snart måste vi bestämma om sängarna ska köpas eller platsbyggas.
Plattsättaren har flytspacklat badrummet, och är snart klar med kaklet i tvättstugan. Bara för det så åkte vi med barnen till Kakelspecialiset en sista sväng, och lyckades då ifrågasätta vårt första val av klinker. Om det vi "egentligen" vill ha bara kostar 3000 kr mer, ska vi då inte köpa det? Man bygger ju bara hus en gång och så vidare. Det argumentet kör vi vid nästan varje inköp nuförtin. Det blir inte bättre för det, men likafullt nästan omöjligt att värja sig emot. 
N inspekterar kaklet i tvättstugan.
Husbyggartips: bestäm allt i förväg. Att gå och handla en sak i taget är som att gå till ICA när man är hungrig. Det blir mycket dyrare än man tänkt sig.

Det råkade bli elslingor i badrumsgolvet
(istf vattenburet). En av alla våra kunskaps-
och planeringsmissar. 
Nu är det i alla fall flytspacklat och
för sent att ändra sig... :)

Val av inomhusfärg

Målarna har spacklat färdigt. Nu måste vi bara bestämma oss för vilken färg vi ska ha. Linoljebaserad emulsionsfärg eller allergigodkända "Sober" från Alcro eller allradyraste "Lady Sensitive" från Jotun. Det lutar nu trots allt åt att den vattenburna latexfärgen kanske är bättre på gips än den långsamhärdande linoljeemulsionen.

Vi är lite nojiga över detta med färg. Korkat, tycker kanske en del släktingar från mer obebodda trakter, bor man i Stockholm så är ju luftföroreningar rätt svårt att komma ifrån. Fast vi bor ju i en egen tätort, omgivna av skog, och bygger ett hus för att våra barn ska ha det bra. Därför kostar vi på oss att noja lite över inomhusluften och därför bland annat färgvalet.

Några saker vi lärt oss:
1. Farliga ingredienser behöver bara anges om de överskrider 1,0%. Det kan alltså finnas en hel del skit i färg som inte behöver deklareras (pigmentet till falurött kan innehålla 0.2% bly tex (1) ).
2. Latexfärg innehåller bland annat "fyllnadsmedel, förtjockningsmedel, konserveringsmedel, filmbildare, antimögelmedel och flera av tillverkarna icke-namngivna kemikalier (s 36, (1)).
3. Färghandlarna har själva sagt oss att man med vanligt färg ska undvika nymålade rum i en månad.
4. Men, linolja avger en hel del aldehyder (hexanal, propanal) då det oxiderar, målare har klagat på huvudvärk, och det kan dessutom sugas in i gipset och härda under flera månader. Aldehyder är cancerogena. (2,3)
5. Allbäcks i Ystad tar bort alla proteiner ("avslemmar" oljan), vilket ger bättre inträngning och kortare torktid hävdar de. Sen ska man ha kokt linolja, inte rå. Säger de. (6. Fast det finns en annan uppsats som rekommenderar att man ska ha rå linolja till ljusa färger http://auroramobelrestaurering.com/Linolja_Monica_Svederoth.pdf)
7. Om man vill göra äggoljetempera så är det äggulorna som är emulgeringsmedel. Går att köpa på ICA.
8. Limfärg är ett sattyg.

Ok. Det verkar som att linolja är jättebra för att skydda trä och ge en yta som tål ett eller flera sekel på trä. På gips vet man inte lika mycket om vad som fungerar. Linoljan kommer dock att tränga in längre i gipset, och därför oxidera långsammare än på trä. Och linoljan verkar emittera mer än Sober o Sensitive. Det är dessutom riktigt svårt att hitta någon som är kunnig om linoljefärger och hälsorisker. Internet verkar delat i miljömuppar som ogillar allt rationellt, o moderna människor som inte orkar bry sig och hoppas någon har koll.

Vi kan låta vetenskapen ro hem den här matchen, åtminstone eftersom vi vill måla på gips.
Extrapris på Bygg-Ole. Men Fredells har bättre pris på den lågemitterande Lady Sensitive...
Om vi hade haft oändligt med tid skulle vi gärna läst på mer om färger. Det om att förädla lin för att få en bättre linolja, eller se om det går att mäta lite på Allbäcks genomtvättade färger för att se om de är bättre. Men även om att kanske göra latexfärger från majs istället för olja.

Fast nu gör vi till sist som alla andra och litar på att svenska samhället i stort sett har koll.

Läs mer på:
http://www.linoljeprodukter.se/
http://www.abcfargekonomi.se/
http://www.linoljefarg.se/
http://www.ekobyggportalen.se/byggmaterial/farg/



(1). Tekniska Anvisningar, Byggnadsmåleri. Statens Fastighetsverk. 2010.
(2) http://www.byggnadsvard.se/byggnadskultur/när-linoljefärg-torkar
(3) 2003 Sep;13(3):277-82. P. Fjällström: "Drying of linseed oil paints: the effects of substrate on the emission of aldehydes."