Det fanns ett tjugotal olika träd, mest tall o gran, på
tomten när vi köpte den. Trots att ett dussin var bastanta hundraåringar, kunde
vi ändå inte få mer än kanske fem tusen kronor. Men då var vi tvungna att släpa
ut dem till vägkanten, vilket skulle kosta några tusen, eller många dagars
arbete.
Istället la vår grävmaskinist dem i några prydliga högar,
och när huset var klart ringde vi Anders mobila sågverk (http://www.andersmobilasagverk.se/).
Snickargrannen skrockade och vi fick nog hålla med om att det inte var helt
rationellt att behålla allt virke. Men känslan är ändå oslagbar. Vi kommer att
ha använt tomtens egna träd för att bygga vårt hus. Nacka kvarn var bara ett
par hus långt utanför storstan när några av de här träden började växa här
uppe, och området hade antagligen inte ens ett namn då.
Huset i somras, med stockarna utsläpade till uppfarten.
Nå, en somrig junidag dök Anders upp med sitt jättelika
släp. Efter ungefär 15 timmars arbete hade vi sågat upp allting. Kärnvirke blev
till trallbräder, och övrigt blev (ohyvlade) reglar av olika dimensioner. Minst
halva tiden gick åt till att flytta vi stockar, och gå runt med metalldetektorn
för att leta spik, så vi klarade inte mer än ett halvdussin stockar per timme.
Men då kilsågade Anders varje fura, för att få fram kärnvirket.
Mamma var på jobbet, så de små fick sitta inne och titta på
film, fullproppade med gott för att deras pappa skulle kunna leka sågverksarbetare…
Anders in action. Sågen löper fram och tillbaka längs en bastant ram.
En brädhög växer fram för att torka några månader.
Tanken är nu att brädorna (kilsågade, ~300 x 35 x 3000 mm) ska
ligga på tork under vintern och sen ska vi använda dem till en altan. För att
de inte ska kupa sig för mycket måste vi nog dela dem på längden först.
Angående kärnvirke och trallgolv
- Självklart. Tryckimpregnering hjälper mot röta. Därför bygger ingen med oimpregnerat virke, (även om det nog är så att dagens giftfria impregneringsmetoder innebär att det inte är lika motståndskraftigt som forna dagars kreosotstinna plankor). Problemet är att tryckimpregnerat virke inte är bra för oss. Inte för fiskarna, och inte för små barnfötter. Så det är bättre att undvika det om möjligt.
- Som wannabekemist så vill jag påpeka att tryckimpregnering bara hjälper mot mikrobiell nedbrytning. Det skyddar inte mot UV-strålar. För en trall är det enligt många källor viktigare att klara solens strålar än fukt, eftersom själva trallen torkar rätt fort efter regn. Lösningen r att lägga någonting som kan suga upp UV-strålarna ovanpå trät, för att skydda det. Som en amerikansk presidentlivvakt. Färgpigment, hartser, tjära – de är alla avsedda att offra sig för att trät ska leva längre.
- För att undvika gifter, dvs ”tryckat”, i sitt utegolv, kan man använda kärnvirke från tall eller lärk. Kärnvirke är det i furans fall orangea virket i mitten av trädet. Kärnvirke är bra av många orsaker.
- Det innehåller mindre levande material än det omkringliggande virket, så det är mindre attraktivt som föda för mikrober.
- Dessutom innehåller det betydligt mer svårnedbrytbara hartser, vilket innebär att det inte behöver impregneras för att klara sig utomhus.
- Slutligen är kärnvirket hårdare (50% brinell, enligt snabbsurfning på Nätet). Sprickor fortplantar sig inte lika fort, och tappade grejer skapar inte stora kratrar.
Jo, och sen var det ju det här med bräder. I min värld är bräder tunna o plankor tjocka (>4 cm).
Och jag antar att den uppmärksamme läsaren som är kronologiskt drillad vid det här laget märkt att det här inlägget publicerades ett halvår efter det inträffade.
Så går det när man flyttat in i ett nytt hus. Tid tar saker...
