Bardisk i acajou (mahogny)

Vi köpte en bänkskiva i Acajou på Bauhaus. Det är enligt uppgift en slags odlad mahogny, så att får ett ädelträ utan att förstöra regnskog, dessutom till ett rimligt pris. Nu undrar förstås alla gäster hur den blivit så len och fin, och för er skull lägger vi upp det hittills hemliga receptet, med en portion teori på köpet.

Det snackas mycket på byggvaruhusen, och många har säkert försökt att fixa egna skivor, men det är väldigt mycket tro och säljfluff i mina ögon. Olja o träskydd är ren kemi, men både proffs o säljare verkar mest tro på hörsägen o magi. Alla tyckte jag skulle köpa en burk med "hårdvaxolja", fastän vad som fanns däri visste de inte.

Det vi strävat efter är, i ordningsföljd
1. en sammetslen yta som är skön att ta på,
2. en vackert glänsande yta där träets lyster kommer fram,
3. en yta som tål fukt o viss åverkan

Mahognyn är vacker i sig, men vi vill gärna ha den lite mörkare. Linolja är då bra, eftersom den mörknar med tiden. Håll i er, nu kommer teoriavsnittet bakom inoljningens magi:

• de enda oljor som tränger in bra i trä till ett vettigt pris är tung-olja (kinaolja) och linolja. Linolja är billigare än tungolja.
• små molekyler tränger in lättare än stora. 
• rå linolja tränger in bra, men härdar långsamt (korta kolkedjor)
• varm rå linolja tränger in lite längre än kall
• kokt linolja (140C i några timmar, eller tillsatser av metallsalter (sickativ)) skapar ett bättre ytskydd (längre kedjor tränger inte in, men oxiderar/härdar snabbare)
• båtgubbarna  säger: rå linolja, vänta, kokt linolja, vänta, fernissa ett par lager
• snickarmorbror säger: handslipa handslipa
• Vill du vara taliban kan du köpa "avslemmad" linolja från Allbäcks (no joke) 
• snickarmorbror säger: handslipa handslipa

 Om lösningsmedel

• balsamterpentin löser linolja och förbättrar penetrationen in i trät
• Lacknafta löser också oljorna, om än inte lika bra, men där hävdas ibland att de följer med naftan ut vid avdunstning också. Kontentan skulle vara: dont do nafta.

Om hårdvax

• Burkar med färdig hårdvax är bara blandningar av paraffin (syltburksfyllning), bivax o carnaubaolja. Finns det mer i burken du tittar på så är det nog olika lösningsmedel för att ge en snabbare torktid.
• Bivax är lite småklibbigt, carnauba är skithårt och ger glans, paraffin är guckigast men kan bres ut med fingret 
• För en tålig glansig yta så kan man blanda bivaxet (smältpunkt 63C) med carnauba-vax (smältpunkt 85C). 

Ingen har faktiskt lyckats förklara för mig varför de färdigblandade oljorna skulle vara bättre. De är bara billiga blandningar av olika lösningmedel och mer eller mindre dålig linolja. Lösningsmedel är ett skit att jobba med och sen luktar det i hela huset. Alltså kör vi här på riktig kallpressad linolja, från hälsokostbutiken (för att svärmor hade en sån burk hemma). När den oxiderat färdigt så lägger vi på en halvhårt vax.

Min gamla favoritkompis, och under denne min nya förälskelse.

Jodå, jag torkade baren med Ouzo, lite för att fibrerna inte skulle
resa sig så mycket, men mest för att det kändes bra...

 

Miljövänligare än så här blir det väl inte? Hälsokostolja
och handslipning.

Receptet för bardisken

• excenterslipa till 400 på 2 dagar (torka av med fuktig trasas någon gång för att fibrerna ska resa sig)
• torka bort allt slipdamm ordentligt då och då
• fortsätt med träkloss (slipa, borsta, slipa, blöt, torka, slipa mer)
• torka bort slipdamm med sprit (jag använde faktiskt ouzo), torka över natten
• häll på varm rå linolja (värm på plattan, det svalnar fort på trät, häll på tills det inte suger längre, tar kanske ett par timmar)
• våtslipa med 400-papper (utan kloss! för att komma ner i trät)
• använd en vikt trasa, så får du grepp om pappret
• häll på mer olja varje dag under en vecka, våtslipa när du orkar
• ev värm ytan med en hårfön för att hjälpa oljan in i trät (men värm länge på varje bit...)
• vänta tre veckor, gnugga på vax

Under allt slipande lär man känna sin skiva ganska väl. Ytan är fin nu, men hade vi köpt en dyrare skiva kan jag tänka mig att stavarna hållit en jämnare kvalitet, varit lite bredare och att det inte funnits ett litet hål mitt på skivan som kom fram under slipningen. Självklart har vi fyllt igen dessa skönhetsfel med en blandning av trälim och sågdamm. Ni som hittar skavankerna bjuds på en öl. (Erbjudandet gäller endast en gång per hushåll! ;)

Faserna under husbygget

Vi har suttit och läst några bloggar och det är slående vad alla är överens om att det är jobbigt på slutet. Vi har lärt oss en väldig massa om oss själva, om beslutsfattande och om hur viktigt det är att man kan förlåta sig själv. Det har varit väldigt jobbigt, men ibland väldigt spännande. Det känns ändå som att det går att se 4-5 olika faser, mellan vilka det växlade mellan att vara roligt till att bli jobbigt.

Vurmeriet
En av oss ville bygga hus, den andra ville bara ha ett hus färdigt. Men båda sögs ändå med i drömmandet om hur fint allt skulle bli. Här kommer vårt kök att vara, här ska barnen gunga, och kanske får vi plats med en japansk trädgård här. Vi förstod inte riktigt att det skulle bli vårt hus, utan det var mer som att bygga luftslott. Men det var spännande och drömskt.

Maratonfasen
När bygglovet var färdigt började maratonloppet. Man visste var man skulle och det skulle nog bli fint där borta. Det gällde att inte tänka för långt framåt, utan bara mala på. Oron då var främst huruvida vi någonsin skulle komma i mål. Som att vara ute på fjället och vara rätt för att åka vilse. Men när det hände saker så hände det mycket saker. Alla träd försvann plötsligt, dynamit-conny exploderade bort ett helt berg på en dag och sen dök plötsligt betongplattan upp. Dessutom var vi pigga och fulla av husbyggarenergi.

Smekmånaden
När plattan gjutits och stommen rests inom några få veckor så kändes det som att det här skulle bli en lätt match. Varje dag åkte vi förbi bygget och såg hur allt forsade framåt. Våra byggare var bäst, vi hade en fantastisk plan, skule hålla budget och trodde alla problem snart var över. Vi försåg byggarna med kakor och historier och alla var glada. Åtminstone är det så det känns i backspegeln.

Bergsbestigningen
Efter smekmånaden saktade allt ner. VVSare o elektriker kom till bygget, och de verkade aldrig bli klara. Meningsskiljaktigheterna blev tydligare oss emellan. Och varje vecka skulle det fattas hundra beslut. Bygget blir inte klart i tid - ska vi skälla på varandra eller snickarna? Är det ens lönt att stressa fram materialval för att få bygget klart en vecka tidigare? Det var lätt att P åkte iväg till bygget och gjorde någonting "praktiskt"  för att dämpa stressen, istället för att planera vilket var det enda som hjälpte på lite längre sikt.

Är man inte gift innan man kommer hit, finns det stor risk att man aldrig blir gift heller...

Man lever ett steg i taget, orkar inte tänka till nästa vecka. Titta ner i marken, andas, ta ett steg till. Kroppen gör ont lite här och var, och man är alls inte helt nöjd med sina lagkamrater hela tiden.

Slutspurten
Veckan före besiktning och slutsamrådet började det hända saker. Vi var tvungna att detaljplanera byggarnas dagar för att se till att de fick med allting. Och det skulle träffas sotare o ventilationstekniker o golvslipare.

Adrenalinet går igång. Visserligen fattade vi inte att vi snart skulle se målsnöret, men reservaggregaten slogs igång, sömnbehovet minskade och i tunnelseendet såg vi bara husbyggande och ett hägrande slutbevis.

Sen då?
Nu är vi plötsligt klara. Vad händer nu då? Blir det post-partum depression eller klackarna i taket? Det känns å ena sidan konstigt att våra vänner polackerna inte är på plats när vi kommer längre. Och så måste vi ta itu med möblering o allt vardagligt småtrist.

Förra veckan, verkar det som, sprängde vi berg och formgav fasader, men nu ska vi visst bara välja färg på saxar och tandborstar. Lite futtigt faktiskt. Äventyret är slut och vännerna har åkt hem. Å andra sidan kan vi nu ställa matbordet precis där vi ritade in det för 16 månader sen. Vi har äntligen ett eget hem igen där barnen kan ränna runt, mamma A kan bubbla med kompisar i soffan och pappa P kan springa i skogen på kvällen.Vi har ett hus att njuta av, grannar att lära känna och en hel härlighet att ta del av.

Handikappanpassad toalett och hur man kringgår PBL

Slutsamrådet för vår del gick mycket bra, så egentligen bör vi bara vara glada. Men för alla andra som inväntar granskningen från Myndighetssverige - och förstås för att tysta de fortfarande upprörda rösterna inom mig - så ska jag berätta lite om våra vedermödor o farhågor under veckan.

Kommunens roll enligt PBL är att granska att huset är tryggt, säkert, handikappanpassat och energieffektivt. Det är ju bra att man inte får bygga hur som helst. Men hur långt ska det gå? Jag sitter o bläddrar i en skrift från BBR om barnsäkerhet. Där står att Sverige har lägst antal döda barn till följd av skador, men att det ändå är skador som dödar flest barn i Sverige. Och då tycker svensken: så länge det dör barn till följd av skador, då måste vi höja kraven (när tänkte man sig vara nöjd, hur mycket får det kosta, undrar vi ändå).

Nu har man alltså höjt kraven igen, gissningsvis så att någon politiker eller tjänsteman ska kunna visa prov på handlingskraft.

KA-Magnus tycker om att följa regler. Så en vecka innan slutsamrådet får vi veta att vi MÅSTE ha en barnsäker låda i skåpet. men, säger vi, "vi har ju knivarna på en magnet". Spelar ingen roll, säger Magnus, läs 8:32 BBR! Sen måste vi ha ett låsbart skåp för maskindiskmedel. Men, säger vi, vi kommer aldrig orka låsa det. (Spelar förstås ingen roll heller). Sen måste vi ha handledare på båda sidor av vår trappa. Det som vi helt hade missat var att vi måste förse fönstrena på övervåningen med "säkerhetsbeslag, säkerhetsanordningar eller andra skydd".

Magnus proklamerade sin övertygelse "det är klart att ni måste köpa beslag som är tillverkade enligt SS3587 för att uppfylla BBR 8:231". Vi försökte att nyansera mellan kan o bör, men kom inte överens . Godkända beslag kostar c:a 120:-/st, och vi har 18 fönster på övervåningen. För dyrt och för många hål! Vår lösning blev att sätta fönsterkedjor direkt på beslagen, vilket gjorde att vi slapp borra i fönstrena samtidigt som fönstrena blev helt barnsäkra. Skitsmart. Inte ens en normalsvag vuxen kan öppna dessa, trots att de är helt regelvidriga.

Och det är hela min poäng egentligen. I byråkratsverige finns det alltför många tjänstemän som bara tittar på Regeln. Våra fönsterkedjor gör definitivt så att inga femåringar kan öppna fönstrena, men de är inte ok. Samtidigt så har vi satsat mycket på naturmaterial och allergigodkända färger, vi har slipat av varenda utstickande hörn i hela huset, och vi har gjort allt vi kan för att skapa ett hus som barn tycker om att vara i. Men det mäts ju inte i av bygglovshandläggare. Inte heller VOC-halter eller mängden mjukgörare i inredningen.

Varför får man ha såna där moderna kökshandtag, som både barn o vuxna kan slå sig fördärvade på??

Dagens husbyggartips blir ändå: diskutera med bygglovshandläggarna. Vi hade skickat in bilder på avlopssröret och ringt ett par gånger angående tvånget att installera toaletten där. Nu gick det jättesmidigt, vi fick bara ett "jahajaha men ni förstår att ni får en anmärkning?!".

Alltså kära läsare: skit i toaletten! Dra fram röret, se till att rullstolen kommer fram om man tar bort tvättmaskinen eller något sånt, och behåll toaletten liten.

Det finns snart fler hus för rullstolsbundna än för barnfamiljer, och så länge kommunen slipper stå för en framtida rullstolsanpassning så har de inte så mycket emot att se mellan fingrarna.

Hoppas det går lika bra för er som det gjorde för oss.

Duktiga golvslipare

Vi har i vårt tycke ett av Stockholms finaste furugolv. Kilsågade furutiljor, med en fris omkring. Den bredaste tiljan är 46 cm. Men eftersom furu gulnar o mörknar så vill vi bleka o bevara golvet, och letade därför efter en duktig golvslipare. När Guido från GC Stockholm ringde en dag så trodde jag först att det var en "zigenare"  som skulle blåsa oss på pengar (fast det får man väl inte skriva. Om du tagit anstöt: gå ut i skogen och slå 300 slag på en gran med en liten pinne. Sen är du lugn igen.) Men när han besökte oss med sin son och vi började prata träslag, så fann vi varandra direkt.

Vårt kilsågade furugolv innan lutning.

Tyvärr så blev våra byggare lite sena, och sen blev Guido sjuk, så vi kom inte igång förrän efter slutsamrådet. Nu har Guido o David slipat o putsat i två dagar, och första lagret olja ligger påstruket.

Guido grovslipar garderobsgolvet. Grejt.

Utrustning för att slipa-luta-olja våra golv. Osmoolja.

Recept
Onsdag: grovslipa (hann inte luta)
Torsdag: grovslipa & luta
Fredag: slipa/polera & olja
Söndag: vaxa
Tisdag: polera, vaxa

David polerar bort lutdamm.

David lägger på olja.

Hela huset luktade lösningsmedel en vecka, men nu börjar det lägga sig.

Vi blev faktiskt lite överraskade över den starka lösningsmedelslukten, som höll sig i två dagar efter oljningen, och samma efter vaxningen. Sen begriper vi inte varför man polerar med en rondell, som skär lika mycket tvärs över fibrerna som längs med dessa. Men efter vaxningen ser man inte längre risporna i trät, och ytan är riktigt bra efter vaxningen.

Det bästa med både Guido o David var ändå att de var så engagerade i sina golv, och verkade jobba lika mycket för att få se hur fina plankorna kunde bli som för att vi skulle bli nöjda.

Slutsamråd o slutbesiktning

Ä N T L I G E N!!

Slutbesiktningen gick bra. Slutsamrådet gick bra.

Så här såg det ut utanför huset strax innan alla kom... Men det var ju inte städningen som skulle inspekteras.

 FVH-Mattias åkte ner från Borlänge, gick runt med oss i en timme, och åkte sedan hem till dotterns skidträning. Men säljare kan ju jobba ifrån bilen också...

Bogdan, Wojtecho Mattias följde "Robban" - vår besiktningsman runt i huset och förklarade att diskmaskinsavstängningsventilen visst var installerad, att det inte behövs någon platsmatta under spisen (sic!), och Wojtech blev förolämpad när vi frågade om han lagt ett läckageskydd (droppskydd) under frysen. (Eftersom plastmattor inte är så fina hade han sågat av den så att man inte såg mattan längst fram - det viktiga är att skydda träet bakom, och att ett läckage syns snabbt.)

Robban kollade lutningen i tvättstuga genom att duscha ner golvet med vatten. Sen stod han plötsligt med en duschslang i handen och hade två meter till blandaren...

 En nöjd kund. Tack Wojtech, du är fantastisk! Vi kommer att sakna dig.

Platsbyggd bokhylla färdig

 Det tog rätt lång tid för oss att bestämma oss. Hur skulle vi ordna "hyllväggarna"? Till slut kollade vi på bilden nedan och tänkte: pelare som i trappan! Då ser vi igenom dem, och de kan ändå hålla styr på böcker och annat.

Platsbyggd bokhylla med pelarväggar.

 Vi är mycket nöjda..

Målar om badkar

Vi hittade ett fantastiskt skönt badkar på Blocket. 180 cm långt! Emaljen var inte längre ny, och färgen var också medfaren, men för 900 spänn befriade vi det gladeligen från sin förpassning till Äppelviken. Sen var vi gästvänliga nog att förvara badkaret ute i vintern, under en presenning i fem månader. Då gav än mer färg upp.

Sen råkade herrar byggare ösa massa bråte över badkaret, och se till att det nästan frös fast i ett sågspånsfängelse i Nacka istället. En solig söndag ägnade vi oss åt att först befria badkaret igen, och sen kånka in dessa 100 kg gjutjärn i värmen.

Väl där kunde vi konstatera att färgen skulle kunna bättras på.

 Som på en gammal båt gick det att skrapa hur länge som helst, och förarbetet för att få det rent tog nästan två timmar. Kan bero på att jag inte hade någon vinkelslip utan körde allt med en excenterslip.

 Särskilt badkarstassarna var rätt hårt ansatta av rost

Ä

Men tre lager metallfärg senare ser badkaret ut som bättre begagnat igen. Vi skulle gärna ge oss i kast med insidan också, men har hört så många olika råd om remaljering (dyrt! billigt!) och metallack (giftigt! håller inte!) så att vi väntar och ser vad som händer först.

Målat o klart!

Snart slutbesiktning

Det är spännande. Huset är jättefint, förstås. Det känns helt inte verkligt alls. Vi sitter inhysta hos svärmodern och funderar på hur det kommer att kännas att bo i vårt stora nya hus. Förstår det inte.

På kvällen så kommer KA-Magnus till huset, förkyld och dan, för att inspektera en runda. Han hittar förstås både papper som inte är påskrivna, ett protokoll som saknas och en tvättmaskin som kopplats in lite kreativt i tvättstugan. Sen är det diverse smågrejer:
- vi måste ha handledare på bägge sidorna i trappan
- barnsäkra vädringsbeslag måste installeras på övervåningen  (restade, kommer imorgon bitti)
- köksblandaren går att vrida för mycket
- elrören utanför huset borde vi täta så det inte drar in i dem.
- medicinskåpet är inte fastlåst, men han tror det är ok att jag ställer det ovanpå torkskåpet tills vidare.

Vi ringer byggare Bogdan och rapporterar bristerna som måste åtgärdas inom 12 h. Inga problem får vi höra.
Lättade återgår vi till att fundera över hur det ska bli med ett eget hus.

spännande spännande

Svavelosande om svenska energinormer och värmepumpar

Jag får inte sätta in vilken värmepump jag vill i mitt svenska nybyggda hus. Först måste nämligen någon göra en energiberäkning åt mig, som sen säger vilka pumpar jag får använda. Fast ska jag dimensionera för dagens hus, eller ska vi inkludera utbyggnaden som vi redan fått bygglov för? Och hur ska vi göra med vinden om vi vill värma upp den? Och tänk om vi vill ha en kulvert till lilla stugan i skogen då?

Vi har en 10 kW NIBE 1245. Med kolvkompressor.

Spelar ingen roll tycker Regeltalibanerna. Regeringen har bestämt att vi ska minska koldioxidutsläppen, och då måste nya hus vara bra byggda. Visst, det är lättare för oss att anpassa nybyggnationen efter nya regler, men varför finns inte någon regel som säger att alla som renoverar måste tilläggsisolera 5 cm var tionde år?

Men framförallt: som familj bränner vi ungefär 25000 kronor i bensin varje år. Det blir en hel del koldioxid. I huset kommer vi knappt att hamna på hälften av den energiförbrukningen. Men ändå får jag köpa en hur stor bil jag vill. Och varför får jag köpa vilka träslag jag vill och hur kommer det sig att jag slipper göra en livscykelanalys på alla materialval. Vilka släpper egentligen ut minst koldioxid?

Kontentan är att bilarna kan vara kraftigt överdimensionerade, men absolut inte värmepumparna i svenska nybyggda villor. Och reglerna skiter i om det är VOC-halter från torkande färger långt över gränsvärdena, eller vilka klister jag använder.

Skitsmart.

Bygga bardisk i köket

Vi ska ha en bardisk i vårt kök, som avgränsning mellan kök o matsal. Baren ska fylla flera olika funktioner: enkelt matbord, hängplats för besökare, skydd för disken från matbordet och förstås serveringsyta. En normal barhöjd i Sverige är enligt programmet "Bygglov" 117 cm. Eftersom vårt kök är lite högre, så hade vi sagt att vi ville göra den 120 cm hög istället. Det är ju bara 3 cm, hur fel kan det blir? Allt var med på köksritningen, så det kändes stabilt.

Om det är någonting vi börjar lära oss är det att centimetrar är viktiga. Man känner direkt skillnaden mellan olika toalettstolar som bara är 2 cm olika höga. Samma med köket - det är en enorm skillnad mellan 90 o 95 cm bänkhöjd. Och tydligen är det stor skillnad mellan 117 o 120 cm på en bar.

Visa av erfarenheterna med köket som blev för högt ordnade vi ett fejkat barhäng med släkten i söndags. Några kortare o några längre. Då märkte vi att 120 var alldeles för högt. Alla kände att det var några centimeter fel. Det är säkert en vana, men vi gör hellre rätt från början än att gå o störa sig på det under ett år efteråt. Då kom vi också på att det är bra om baren är lite bredare, för att få plats med mer serveringsfat.

Så vi fick köpa mer kakor (husbyggartips!) och komma med ett "Dear Wojtek, could you please..." för att sänka baren några centimeter. Nu är den limmad i mitten, och fastsatt med konsoller o vinkeljärn på båda sidor så att den ska tåla både en och två bayerska ölsejdlar o ompaompadansande.

Vår bardisk i acajou är färdig!

Som vanligt är vi glada både över våra byggare, och över att vi bygger lösvirke på delad entreprenad, så att vi kan ändra och ändra om i takt med att vi lär oss mer om huset.

Värmepump installerad

Nu är det klart! Den bökigaste prylen i hela huset har flyttat in. Fyra gubbar fick släpa den långsamt framåt över isgatan i förrgår, och sen försiktigt baxa in den genom dörren utan att någon skadade rygg eller lister. Det gick bra. Vi är dessutom väldigt nöjda med Energivärme som kunde ordna fram både pump och kunnig installatör med mindre än en veckas varsel.

Det blev lite tajt med plats, så för att komma åt golvbrunnen fick vi sätta hela NIBE-pumpen på ett stativ.

Nu är ju frågan hur vi ska klara av att städa alla dessa rör i en dammig tvättstuga....

Fel klinker i badrummet

Just när vi började tro att vi kan andas ut så händer en sån där grej som alltid händer när man inte tror att den ska hända.

Vi har lagt fram en låda med det klinker vi vill ha i badrummet på ovanvåningen. Vi har pratat med både plattsättare o byggentreprenören om vilket mönster vi vill ha. Plattsättaren har sedan fogligt börjat använda de plattor vi kommit överens om. Men, och det här är ju till viss del vårt fel, utanför badrummet fanns det 6 m2 klinker av en sort vi inte ville använda. Däremot fanns inte den rätta sorten där. Den låg ju nere vid alla andra plattor han jobbat med...

Klinkret vi ville ha låg vid allt annat klinker i huset, men tydligen gick det att missa...

På något vis så får plattsättare då för sig att det enda raka är att knacka bort de plattor han lagt, och lägga tillbaka dem i en låda och låtsas som ingenting. Sen har han fortsatt att lägga om hela golvet med fel plattor. Och det är ju synd, särskilt som vår plattsättare är en i övrigt trevlig kille.

Ärligt talat är inte skillnaden så stor att vi får panikångest, konverterar till gräsätande småfånar och försvinner kacklande in i Nackareservatet. (Vi har funderat på det, men bestämt oss för att det finns värre saker som kan hända i livet (tvingas se på utanpåliggande spröjs till exempel)). Lite besviken blev vi dock, eftersom vi lagt ner ett par helger på att hitta just de stenar som kändes rätt för huset, och de rätta stenarna var lite mer halksäkra.

Men det är ändå fascinerande vad svårt det är att få folk att göra det man vill. Dagens husbyggartips: det räcker inte med muntliga instruktioner. Det räcker heller inte med mejl. Man måste göra både och. Och ibland räcker inte ens det. Ska man vara "säker" så måste man skriva på förpackningarna till vilket rum de ska, och sen sätta upp en liten instruktion/ritning i varje rum.

På det stora hela så har ju vårt bygge gått väldigt bra, och det ser ut som att vi blir klara på utlovad tid. Men ibland undrar man vilken njure vissa människor tänker med.

Inspektion av imkanal: sotarbesök

Det är många turer runt ett husbygge. Vi får bland annat inte flytta in förrän sotaren inspekterat imkanalen, alltså fläktröret. I vårt fall behövs ingen taksäkerhet eftersom sotaren kan göra allt som behövs från inspektionsluckan på vinden. Den enda anmärkningen vår skorstensfejarmästare hade var att överföringen inte var isolerad. Bra jobbat, IQ Homes.

En lekstuga under trappan

Barn älskar att leka i trappor. Man kan gömma sig under dem, och man kan åka pulka nerför dem. 

Vi bygger huset främst för våra barn. Alltså försöker vi göra det roligt, mysigt och spännande för dem att bo i huset. Till exempel så har vi förberett för att sätta upp hängmattor o gungor i taket genom att märka ut exakt var bjälkarna finns. Och sen har vi ett fikahörn inne i vår walk-in closet.

Och nu bygger vi alltså en liten lekstuga under trappan. Än så länge är det bara en panelvägg (golvplankor faktiskt, från Orminge Trä), med en liten förrådsdörr, men Honken har ju lovat att bygga upp bilbanan där inne när de kommer på besök.

Notera även att trappan är stängd på väg upp till vilplanet, men blir öppen mellan vilplanet och övervåningen. Det är så att barnen kan gömma sig under trappan, men folk som sitter på vilplanet ska kunna se så mycket som möjligt ut i vardagsrummet.

Kakel o sten i köket

Tre veckor före inflyttningsdatum så bestämmer vi oss för att vår budget håller för bänkskivor av granit. Eller så kan man säga att vi bestämmer oss för att vi redan spräckt den ursprungliga budgeten så mycket att en bunt tusenlappar hit eller dit inte kommer märkas. Det bästa med det argumentet är att det går att använda om och om igen, och blir bara mer och mer sant för varje gång man använder det...

Men sanningen att säga så var det nog priset som fick oss att ändra oss. Diapol har väldigt bra priser, och vi träffade en nöjd kund på ett barnkalas förra veckan. Enda kruxet nu är ju att det är flera veckors leveranstid, och kakelkillen vill göra färdigt.

Vi tror att vi har valt en indisk granit (oscuro mist), slipad i Estland.
Det låter ju miljövänligt.

Vi får försöka fixa slutbesiktningen utan bänkskivor. Våra byggare brukar bara stöna när vi tänker ut "kreativa lösningar". Det gjorde de även denna gång, men Adam - vår kakelkille - bestämde sig för att förbereda så mycket han kunde ändå.

asdf

Om nyckelfärdiga hus, bergvärme och lille prinsen

Antoine de Saint-Exupéry skrev i Lille Prinsen:

- Man lär bara känna det man tämjer, sade räven. Människorna har inte längre tid att riktigt bli bekanta med något. De köper färdiga saker i affärerna. Men eftersom det inte finns vänner att köpa i affärerna, har människorna inte längre några vänner. Om du vill ha en vän, så tämj mig! - Hur ska man göra då? frågade Lille prinsen.- Man måste ha mycket tålamod, svarade räven.
 

Vi träffade ett par gamla kompisar i helgen som också byggt hus. Det slog oss att de var så väldigt glada och fulla av energi, trots att de har en liten bebis och bodde mitt i ett flyttstök. Hur orkade de tänkte vi först. Sen förstod vi att när de menade att de "byggt hus", så menade de att de gjort en massa val och skrivit på ett kontrakt med en större husleverantör. Och att de sen mest gått och väntat. De hade byggt på totalentreprenad, eller "Nyckelfärdigt".

Vi har inte hamrat många plankor själva, men vi bygger med flera olika entreprenörer - alltså delad entreprenad. Vi valde det för att ha koll på bygget, och förstås för att spara pengar. Det blir minst 100.000 billigare, och betydligt flexiblare. En snabb kalkyl ger en timlön på ett par hundra kronor. Men det vi inte förstod förra våren, var att det inte är timmarna som man måste lägga på bygget som är jobbigt. Det jobbiga är att aldrig veta vad som kommer att skita sig. Man vet att det kommer att skita sig, och man vet alltför sällan hur man ska lösa problemet. Det fina med nyckelfärdigt är att man inte behöver oroa sig över så mycket.

Ta vår bergvärmeinstallation som exempel. Vi ändrade från frånluft till bergvärme mitt under det att Bogab arbetade med plattan. "PO" fixade in två avloppsrör extra, men bergvärmesäljarna som sett bilden har alla sagt att böjen var för skarp. Inte förrän idag fick vi svart på vitt att PO gjort ett bra jobb. Däremot hade det varit lättare att installera värmepumpen om han hade dragit rören 2 dm längre in, men det var lite svårt att direkt se det på bilden nedan från förra sommaren.

De två vinklade rören är för indragning av brinerör för bergvärmet.

Sen hade vi en upphandling med någon veckas mejlande med ett par fyra olika företag som skulle göra totalentreprenad på värmeinstallationen. Det slutade ju med att vinnaren försvann från jordens yta, vi antar att de kånkade (Energi4U). Ändå hade de bra referenser. Ny upphandling, denna gång delade vi på borrning o pumpinstallation. En väldig massa telefonsamtal på vägen till jobbet, och en hel del offerter skickades fram och tillbaka.

Borrningen gick som vi berättat förut bra. (Vi passar på att ge en eloge till Grana brunnsborrning här, som alltid kommit ut snabbare än vi kommit överens om (dvs Tomas har ringt och sagt: våra killar kan komma imorgon bitti istället - blir det bra?).)

Men sen skulle det grävas in brinerör i huset. Hur mycket kan gå fel då? Tomas fick en karta, och menade att killarna skulle följa den. Ändå lyckades någon lägga värmemattorna precis längs husgrunden, istället för runt vår framtida utbyggnad. Dels höll rören på att hamna rakt i en framtida betongplatta, dels höll de på att gräva sönder våra frigolitskivor som ligger i marken runt hushörnen. Vi fick själva dra ut mattorna, så att grävningen skulle ske på rätt ställe.

Sen när de faktiskt skulle gräva, så dök de återigen upp lite snabbare än vi räknat med och kommit överens om. "Tjena, vi är på tomten nu, skulle du kunna öppna huset?". Snickarna hade en slutbesiktning och var inte på plats, men jag vabbade och kunde åka förbi med nycklarna. (Det visade sig dessutom att grävningen sköttes på gammeldags manér med tre svettiga gubbar och en borrhammare för att bryta igenom tjälen (eftersom de lagt ut för få värmemattor)).

Grävmaskinen bestod av tre gubbar som svettades i solen.

Nu hoppas vi att "den kalla sidan" är färdig, och att det inte blir fler överraskningar.

Inspektionsbrunn

Brinerör indragna i tvättstugan.

Man måste kunna utgå ifrån att hantverkarna kommer att följa ritningar o instruktioner, men vi rekommenderar definitivt att man åker förbi sitt bygge mer eller mindre varje dag ändå. Åtminstone för allting som inte är exakt enligt svensk standard... 

Trots alla besvär och alla timmar vi lagt ner på att böka med vårt bygge skulle vi ändå inte vilja byta till nyckelfärdigt. Vi vet hur det ser ut bakom väggarna, vi har ändrat dragit bort och lagt till otaliga små detaljer under byggets gång, och vi har haft tid att pressa priserna på varje enskild entreprenör (pga lågkonjunktur). Det känns som att vi under resans gång tämjt både tomten och huset, och all svett och slit o stress har bara gjort att huset blivit verkligen vårt.

En trapphyllevägg föds

På ena sidan av vår trappa har vi ingången till barnens inomhuslekstuga. På den andra har vi tänkt bygga en bokhylla. Detta är historien om

Först sökte vi i böcker o tidskrifter efter inspirerande bilder. Hittade några bra i "Not So Big House" av Susanka. Och ett par trevliga idéer på Houzz.com. Vi rekommenderar både boken och sajten. En fin bild som vi snott från houzz.com:

En stulen bild på en fin trappa.

Tanken var att vi skulle få förvaringsplats, rumsavdelning och samtidigt kunna se igenom väggen.
Sen fick vi lite hjälp från käraste Malin som ordnade några 3D-vyer åt oss.

Men när trappan väl var på plats så kändes det som att det blev alldeles för mörkt och instängt om vi gjorde en massiv vägg. Vi ville kunna se ut över nedervåningen från vilplanet.

Så tillsammans med snickarna gjorde vi ett nytt förslag. När man förklarar efteråt verkar det så enkelt, men det tog inte bara en timme att bestämma om det skulle vara 30 eller 40 cm breda hyllplan, höjd på skåp, hyllplan osv. Sen diskuterade vi om vi skulle bygga bokhyllan i limfog eller MDF. Limfog är dyrare, MDF släpper ut mer ämnen. Pragmatiska kemofober som vi är så blev det limfog till bokhyllan o MDF i underskåpen.

Snickarna fick detta och en måttsatt fulritning att bygga efter.
Det krävdes några diskussioner på plats också.

Vi har säkert lagt ner tjugo timmar på att planera den här bokhyllan, om vi räknar in kvällsdiskussioner o samtal till välutbildade släktingar o vänner. Och vi har åkt till Bygg-Ole tre gånger för att köpa material (MDF-skivorna väger en hel del).

Det jag försöker säga är rätt enkelt, och det riktar sig främst till brorsan. Bäste broder J: se till att lägga ner energin på att planera, och låt byggarna bygga. Det hade förståss gått mycket snabbare att köpa Billy-bokhyllor, och varit en hel del billigare också. Men den här hyllan bidrar till helhetsintrycket och blir en del av huset. Det är A&P&Wojtek som designat den. (Bogdan övertygade oss om att limfog passar bäst, Malin om att bygga skåpen lite större osv). Vi är redan kära i den - det blir man inte i en "Ivar"... ;)

Glädjen över bra kvalitet varar längre än förargelsen över ett högt pris.

Underskåpen i MDF på g.

Dekorfönster inomhus

Något av det mest centrala i vårt hus är vilplanet i trappan. En trappa kan vara många saker. En plats att sitta. En plats för övergångar i livet o vardagen. En scen från vilken man kan ta emot kära besök, eller en gräns mellan det offentliga entréplanet och den privata övervåningen. Genom att använda ett vilplan blir trappan mer än en möbel, det blir ett litet rum till. Det kan vara en utkik, varifrån man behärskar större delen av huset utan att behöva vara med mitt i vimlet.

Och så är det förstås en bra väg för att komma till övervåningen.

För att förstärka vilplanet som ett eget rum och kanske främja att det kommer att utnyttjas till flera olika funktioner, så har vi dels ramat in det med ett solspröjsat dekorfönster, och dels så ska vi platsbygga en vilobänk där så småningom (D's lilla bänk, alltså).

Nu blev det mycket text för att visa en bild på vårt fina dekorfönster.

Vi har tre dekorfönster inomhus, detta blickar ut från en lekplats längst inuti vår walk-in closet.

 Vi har även investerat i överljus på toalettdörrarna. Tack till Kurt på Fönsterbutiken i Hinneryd. Fönstren är jättefina, priset överkomligt och servicen ypperlig (inte alla som jobbar på söndag morgon).

Dörrljus till det allra-heligaste-rummet.

Fönstrena fyller flera funktioner. Dels så ska de förstås föra in lite ljus i kapprum o allrum. Dels så ska de visa att det är upptaget. Lite mer esoteriskt ska de även, särskilt fönstret i trapphuset, skapa fler vyer i huset, och se till att det finns lite spänning o energi i alla rum.

Förhoppningen är att små barn ska kunna sitta o fika innanför solfönstret, och kika på mormor som läser en bok på vilplanet samtidigt som hon kan förklara hur man gör baklava för folket i köket.