Larm för nybyggnation

Ett slags epilog till inbrottet
Vi har varit i kontakt med en massa grannar, men ingen har någonting konkret att gå på. En hade sett en stor bil åka fram och tillbaka, och blivit lite upprörd över att de körde så vårdslöst, men tyvärr tänkte han  inte mer på det. Och en annan lovade att hon skulle backa ut bilen och ställa den tvärs över vägen om hon såg några skummisar i vårt kvarter (vi bor sist på en återvändsgränd, och hon före oss). Helgulligt. Många har hört av sig bara för att uttrycka sitt stöd och tipsa om bra larminstallatörer. Tack till er alla!

Sen har vi förstås installerat både inbrottslarm och brandlarm. Framförallt brandlarmet borde vi ordnat för länge sen känns det som (trä brinner ju även utan vitvaror). (Vi har i ärlighetens namn till och med köpt dubbla lås. Anledningen är att i måndags var vi så stressade att vi råkade tappa bort nycklarna till det alldeles nya låset. Inklusive nyckelkoden. Bara ett par timmar efter inhandlandet... ;( När vi så efter ett par dagar köpt en ny låskolv kom nycklarna förstås fram igen...).

Vår nye bäste kompis. Den mobile brand- o brottsvarnaren.

En liten varning
Vi funderade en stund på att skaffa en stor elak hund också, men en sån kräver ju en del skötsel.

Men via en kontakt på slutenvården fick vi tag på något minst lika effektivt. En pensionerad kustjägare med grava vanföreställningar. Han tror att vitvaror är hemliga rymdfarkoster, att han är deras Helige Försvarare och att vårt hus är en intergalaktisk flygterminal. Frank, som han heter tillbringar sina dagar med att äta rostig spik och göra armhävningar på knogarna. Och att meja ner främlingar som försöker skada de heliga farkosterna förstås.

Och så  har han försåtminerat hela kåken också, så det gäller att ha lite tur när man går runt där numer. Därför avråder vi alla kraftigt från att besöka oss, särskilt när vi inte är där, och än mer att försöka flytta någonting därifrån.