Furugolv med fris

Så här är det. P älskar trä. Så mycket att han en gång värmde ner över en liter linolja i en bänkskiva från IKEA och polerade den med 400-papper, och när han kom hem så klappade han först bänken, sen sambon.

Nu har vi därför, ibland motvilligt, investerat i Stockholms finaste furugolv, åtminstone i klassen Nybyggen. Det är ett golv som en del (dvs P) har kämpat en väldig massa för, både fysiskt och psykiskt - så dessa människor (dvs P) måste säga att de älskar sitt golv. Det är dessutom ett golv med en väldig massa personlighet. Inga kanter är parallella (kilsågade plankor), det går inte att skruva i spånten (pga lös not), de flesta plankor har slagit sig (well, de största är 42 cm breda och kommer från träd med några hundra år på nacken - de kan väl få leva runt lite nu?). Och sen är ju var och varannan planka redan sprucken.

Wojtek fick röda prickar och började nästan hyperventilera när vi pratade om hur hans arbetslag skulle lägga ett sprucket golv utan raka vinklar. Och sen ville den miljömuppiga kunden att de skulle fixa friser längs väggarna också?! Nej, här fick Bogdan själv kavla upp ärmarna och prata kärleksfullt med plankorna. (Golvet har vi tagit på löpande räkning för säkerhets skull...).


Nu efter ett par dagars golvläggande måste vi konstatera att det blivit väldigt fint. (Du är bäst, Bogdan!) Plankorna är skruvade i reglarna, för att inte kunna slå sig. Skruvarna är försänkta och hålen pluggas ovanifrån. Visst måste det slipas o behandlas, men det känns precis så gediget som vi hoppades. När man går på det känns att det är massivt, och det låter dessutom helt annorlunda än moderna parkettgolv.

P and his wooden floor. Note that the planks are being pressed together to prevent them from buckling.
Didn't help much...

Bogdan himself had to take care of the floor. It is so natural - bent and crooked - that only a fine carpenter can really tame it and appreciate its qualities.

We discussed how to lay the floor for about an hour.

The planks are placed on thick paper - lumppapp - to soften the noise.

The planks are first placed on the floor - it's really a puzzle to make everything fit,
then the frames are trimmed and finally the edges cut to follow the frame.

In Swedish the frame around the floor is called a "fris"

Frågan är nu bara hur vi ska ytbehandla det. Orkar vi såpa om det fyra gånger per år (flytta sängar bord och så vidare?) Eller ska vi satsa på lut och vitolja. På kulturhanterkarna tyckte man att lut förstör golv, och att man definitivt inte ska blanda såpa o olja.

Någon där ute som har tips och förslag?