Huset hade visserligen stått där i snart hundra år, men av diverse dunkla anledningar så fick det inte stå kvar längre. Åtminstone inte så nära tomtgränsen. Dels saknades det ritningar, så det rörde sig om något gammalt svartbygge, dels fick man inte ha två huvudbyggnader på en tomt. Eller åtminstone var vi tvungna att rubricera om huset. Förgäves försökte jag hitta stöd i PBL för några av dessa invändningar (Hästhagen saknar detaljplan och områdesbestämmelse, så det är PBL som kommunen ska gå efter). Och vi kunde inte rubricera om huset utan ritningar.
Kompromissen med handläggaren och grannarna blev därför att skicka in en bygglovsansökan, flytta verandan till västsidan, men spara själva huvudbyggnaden. Fördelen var att vi då slapp gå via nämnden och vänta ytterligare några månader. Men sen kom vi på att det nog var bättre med en veranda mot skogen än en mot grannen, så till slut blev alla parter nöjda med det nya bygglovet. Bättre väg, finare utsikt.
Demoleringen
Nikos pillar bankar river lyfter bort fönsterna, och en stor del av fasaden. Jag köpte en engångsoverall på Bygg-Ole och plockade ner eternitskivorna. Att jobba med handskar, munskydd, huvoverall på ett tak i 23 grader och sol blev rätt svettigt. Men som god svensk gör man ju som det står på amv's hemsida. Eterniten hamnade till slut i plastsäckar som jag kunde köra till Kovik, där ingen verkade bry sig om vare sig emballeringen eller hur mycket jag ville bli av med.
Åter på bygget gick jag loss på stommen med bågsåg och slägga.
På kvällen smög jag dit med en slägga. Nikos hade tipsat om att det borde fungera om det inte fanns någon armering. Efter de första fem slagen trodde jag han var galen. Men efter att ha slagit några slag till och tänkt på att "energin är proportionell mot hastigheten i kvadrat" (det är alltså viktigare att slå med hög hastighet än en tung slägga) så började betongen ge med sig. Och sen tog det bara någon timmes svettigt nötande så var betongmuren inte längre.
Sen bilderna togs har nu även trappstegen flyttats ner som utfyllnad i uppfartsvägen. Visst är den gamla dörren som gömts inuti verandan tjusig?
Kompromissen med handläggaren och grannarna blev därför att skicka in en bygglovsansökan, flytta verandan till västsidan, men spara själva huvudbyggnaden. Fördelen var att vi då slapp gå via nämnden och vänta ytterligare några månader. Men sen kom vi på att det nog var bättre med en veranda mot skogen än en mot grannen, så till slut blev alla parter nöjda med det nya bygglovet. Bättre väg, finare utsikt.
Demoleringen
Nikos pillar bankar river lyfter bort fönsterna, och en stor del av fasaden. Jag köpte en engångsoverall på Bygg-Ole och plockade ner eternitskivorna. Att jobba med handskar, munskydd, huvoverall på ett tak i 23 grader och sol blev rätt svettigt. Men som god svensk gör man ju som det står på amv's hemsida. Eterniten hamnade till slut i plastsäckar som jag kunde köra till Kovik, där ingen verkade bry sig om vare sig emballeringen eller hur mycket jag ville bli av med.
Åter på bygget gick jag loss på stommen med bågsåg och slägga.
På kvällen smög jag dit med en slägga. Nikos hade tipsat om att det borde fungera om det inte fanns någon armering. Efter de första fem slagen trodde jag han var galen. Men efter att ha slagit några slag till och tänkt på att "energin är proportionell mot hastigheten i kvadrat" (det är alltså viktigare att slå med hög hastighet än en tung slägga) så började betongen ge med sig. Och sen tog det bara någon timmes svettigt nötande så var betongmuren inte längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för ditt inlägg.