Furugolv med förhinder

Det var egentligen en ganska korkad idé. Att hämta golvplankor - sex meter långa och över ett ton tunga - i Hälsingland medelst ett bilsläp. Åtminstone var det en riktigt korkat idé när det snöade ute. Men en del människor är mer korkade än andra, och åkte iväg trots invändningar från den andra kategorin.

En dags semester senare så hade vår bil landat långt in i en snödriva, blivit framskottad av några hyggliga hälsingar, sen trots allt fortsatt färden söderut och innan farbror blåljus till slut dök upp. Hur var det nu med BE-körkortet? Den korkade bilföraren åkte till Gävle och kraschade hos Hånken o Stina som sällan sett en så deppad familjemedlem. De bjöd på mat, rom&cola och flera bra idéer, bland annat att låta bärgaren köra hem släpet. (Tack kära vänner!)

Det slutade alltså med att släpet bogserades hem till Nacka, vilket inte blev en helt billig affär.

Det började snöa strax efter att det att släpet var upphämtat.

Vägen upp var lite enahanda, men inte visste vi vad som väntade på hemvägen.

Framme vid Christers gård.

Golv-Christer. En trevlig hälsing med öga för fina plankor.

Golvet låg inplastat under en snödriva.

Golvet lyfts på släpet.

Golvet lämnades av polisen på en rastplats längs E4an.

Naiva som vi var trodde vi att en bärgare var den saliggörande lösningen. "De kan ju komma fram var som helst!" Men snöskottningen är inte vad den borde vara i Nacka, så bärgaren dumpade släpvagnen på en vändplats 500 m från huset. "Jag kan inte komma runt den där lyktstolpen" ursäktade han sig, fick en påskrift och åkte hem igen.

Vi får släpet hemkört av bärgarn. Fast inte hela vägen utan bara till en vändplats.

Svågern kom förbi och försökte tappert trotsa snön och skjutsa upp släpet med sin fyrhjulsdrivna Mitsubishi. Bilen gick bet på lutningen. Sen letade vi någon med traktor som kunde hjälpa till. Men dagen före jul har folk mycket olika saker för sig, och det är svårt att hitta en traktor som inte är utrustad med snöplog just nu. Så det slutade med att tigga hjälp av Nikos, sätta på takräcket och börja åka fram och tillbaka. Hela söndagen gick åt till att få in furuplankorna från vändplanen.

Nikos ställde upp både med tips o tricks o tre timmars lyftande o bilåkande för att få upp brädorna till huset. Tack!

Varje vända fick vi med åtta bräder. Så det blev åtta vändor.

Jocke hjälpte till de sista fyra takräckelassen. Här gömmer han sig i mörkret. Tack Jocke!

Nu ligger golvet och torkar till sig lite. Vi hoppas bara att det inte slår sig. Men det är ett fantastiskt fins golv - kilsågade plankor upp till 45 cm breda med lös not.

Lärdomar: kör fram allt tungt på sommaren om du bor i ett dåligt plogat villaområde. Låt Schenker och proffsen sköta alla tunga transporter.